Påskis
Gårdagen spenderade jag dels i en park med bakispartiet bestående av:
konstig kvinna med grön färg utsmetad i ansiktet och håret med en keps i pannan
baccus med ögonen i knäväcken
bamse
konstig man i röd kostym
och ghandi med flera.
Dels på kajen vid slussen med en kaffe i handen och en johan brevid mig för att sedan fortsätta tillbaka ut till the crimescene i saltsjö duvnäs för att förtära kanske den godaste middagen jag ätit på länge. Bordet fylldes av röror av olika slag som matilda har hemliga recept på, en supersallad med superdressing, ost, fikonmarmelad osv osv. Ni fattar grejen.
Kvällen fortsatte med att vi slängde oss i soffan åt varsitt håll med superglassen värdinnan hade komponerat ihop och en kopp kaffe vid sidan av med Garden State på TVn (som vi nästan begått ett brott för att få tag i).
Efter detta kände vi att det vore ren tortyr att sätta på en film till och gick och sov.
Vi vaknade med nerdragna rullgardiner och gissade vädret. Jaa, tänkte vi, det ser ut som det är mulet, det är så vitt ljus.
Vi drar upp gardinerna och glad fucking påsk! Solen står högt och det är vindstilla.
Vi förtärde efter detta en fantastisk frukost på verandan och solade tills svettlukten blev outhärdlig och jag åkte hem.
Med tanke på det fina vädret så vandrade jag dessutom hem från slussen. Ja, svettlukten blev här mer påtaglig.
Nu sitter jag här och luktar desto godare efter en dusch, en liten stund i skuggan samt en mirakelparfym och väntar på min familj som antagligen anländer om en-en och en halv timme. Jag väntar och väntar och tänker att jag ska bli bortskämd med god påskmat och massa godis idag.
Allt som allt då, så skulle jag vilja påstå att jag nästan är lite fööör nöjd med det senaste dygnet.
Tonight I have to leave it
Det är sant.
Ikväll kommer de lyckligastes ögon mötas av världens sötaste sailor med tillhörande fiskmås.
Dom lyckliga kommer smälla av och falla till våra fötter och kyssa dom. Så söta ska vi vara.
Prepare yourself, ni lyckliga.
p.s jag laddar med att lyssna på lämpliga Seagull med shout out louds. Love. d.s
Igår
Gårdagkvällen spenderades med hemkomna matilda rosén.
Det var en två månaders välkomnad reunion där vi åt wraps och drack kaffe på mosebacke med utsikt över stockholm och suckade "guud vad jag älskar den här stan" som följdes av en kvällspromenad ner till Sjögräs och ett glas vin utomhus invirade i alla filtar stället hade.
Efter detta tog vi ett tåg tillbaka till oss där Daniel bakade dumlemuffins och det hela avslutades med ett försök till att se Kill Bill 2 innan jag toksomnade till Matildas förtvivlan.
Jag skulle vilja ge gårdagen ett MVG och känner att våren är påväg att få ett lika högt betyg.
puss på er
Såatteeehhhh
Snus(k)
..Och sen bjöds det upp till vals.
...och sen.. sen blev det solnedgång..
och sen...sen lå vi me varrann...
Fredhäll
Vi hade picknick på en stenhäll idag. I solen. Solen.
God Morgon
Min morgon präglas av en kaffe, sol och:
Varför man inte leker beer pong.
Varför är himlen inte grön?
Varför slog jag in pinkoden till mitt visakort fel tre gånger inom loppet av en minut?
För att jag är jävligt dum antagligen..eller kanske lite stressad..och så är jag ju blond.
Örebro är ungefär lika snöigt och kallt som väntat, men sjukdomen håller på att försvinna och det var ju en del av mitt mission. Jag har däremot hört att skutan drabbats av vattkoppor och vill därför lämna det glädjande beskedet till Elin (som ville se Beck) att du kan sjuka dig till Van Veeteren kl 21.00 på söndag kväll.
Jag har en minor crush på Mick Jagger (tidigt åttiotal) och kommer förhoppningsvis träffa många glada ansikten imorgon när Jakobs hem kommer att ockuperas av diverse födelsedagsfirare. Ser fram emot detta event.
Det var väl ungefär det jag hade att säga och jag skulle vilja avsluta med ett glädjerop över att:
LOTTA AGGEBORN KOMMER SNART HEM OCH JAG LÄNGTAR LÄNGTAR OCH LÄNGTAR TILL TUSEN OCH TUSEN OCH STJÄRNSTOPP!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Sjukdomen
Lördag morgon vaknade jag med lite ont i halsen, aj aj. Söndag morgon ville jag dö när jag gick till jobbet. Ingen fokus och framtungt huvud, bihålorna var fyllda av, vad som kändes som, tre år gammalt snor (ursäkta den äckliga synen ni kanske fick där).
Firade eftermiddagen med att sova fram till kvällen och firar denna morgon med att vara hemma från jobbet.
Var gick det snett? Jag brukar inte mesa, men fa-an vad jag har känt mig sjuk. Typ som en man, skulle jag kunna tänka mig.
Det tråkigaste av allt är att Maria lyckades passa in att vara här precis när jag blev sjuk. Fredag-tisdag. Stackaren. Även om jag verkligen, verkligen, uppskattar hennes sällskap!
Ja, men så är det, livet är inte rättvist.
punkt.
Oh happy days
Ja, hörni!
Nu har helgen börjat. Jag har köpt en turkos knytblus som är det vackraste jag sett på länge, gått och handlat för festmiddag samt köpt glass med krossad choklad!
Jag tror på den här helgen. Det känns fint.
Det var bara det jag ville säga.
Helgen som kommer
I helgen kommer skutan vara näst intill tom. Den enda som kommer vandra på två ben här är nämligen jag, alla andra återvänder till moderskeppet för att vila upp sig och äta god mat.
Själv ska jag jobba. Jobba som ett as, så jag kommer antagligen inte ens märka att jag är ensam. Jag går starkt ut med 16 timmar på lördag och sen en frukost på söndag morgon också va!
Det enda jag fruktar med denna helg är att jag ska komma hem på lördag kväll och vara alldeles för trött för mitt eget bästa och släpa fötterna efter mig genom lägenheten med tankarna redan framme i min säng.
När jag sedan kommer fram till Hela Blommans rum så är jag rädd för att jag ska få en sådan skrämselchock att jag sedan kommer ligga vaken och skaka av rädsla hela natten, vilket ytterligare kommer bidra till att jag antagligen inte kommer vara en människa på söndag eftermiddag...
Jag är nämligen rädd att jag ska glömma bort hennes nya tavla, det bleka ghostfacet som kommer stirra på mig när jag kommer hem.
Men hey, dessa två faktorer kommer väl i så fall bara bidra till att jag känner att jag lever? Eller?
Näe, jag tror att min trötthet kommer övervinna rädslan och dessutom tänkte jag dämpa den lite extra med en helt egen Ben & Jerrys glass.
Hållbart koncept tycker jag. H OK!
Hopplöst
Det ska jag inte göra. Nej, jag ska gå till jobbet och sätta på mig mitt bästa serviceleende och svära i mitt inre tills Gud ger sig av ren frustration och hat för mina svordomar och ger order till Moder jord att sluta upp med de här jävla dumheterna! Det är inte okej!
Men så, när jag imorse vandrade hem från jobbet med ansiktet ner i marken, släpandes på en snötung cykel, svärandes över snön och alla mammor och barnvagnar som tyckte att de kunde ta mer plats än alla andra och över gubben som påpekade att det faktiskt inte går att cykla i det här vädret (no shit?!) och kände hur ilskan kröp på mig på samma sätt som snöslasket trängde innanför kläderna och in i skorna så kom räddningen. 3.17 minuter av fantastiskt pianoklinkande och hjärtskärande sång. Hello Saferide - Lund. Jag stirrade ner i marken för att undvika snön men på något vänster så värmde det till i hjärtat litegrand och jag tryckte på rewind knappen för att lyssna på låten en gång till. Det går inte att lyssna på den bara en gång. Minst två.
Ja, minst två.
Suneband
När det var dags att sova så såg jag hur Elin stod böjd över CDspelaren, vaaad ska hon nu spela? Tänkte jag.
Jag ska lyssna på Suneband! Svarade Elin nöjt, lägg dig i sängen här i stället! Så natten spenderades i Elins rum, somnandes till Suneband och fniss.
Jag tycker om Elin en himla massa! Hon sover nu, undrar om jag ska gå och krama på henne eller om hon blir arg då..?
Jaha
Det är nu det börjar, mina miljonskulder och arbetslösheten...
Finbesök
Mitt liv präglas just nu väldigt mycket av ett ord: prestationsångest.
Hela dagarna har jag prestationsångest, jag går och lägger mig med prestationsångest och jag vaknar med prestationsångest och jag har den gnagande känslan av att "någonting skulle kunna gå fel, någonting skulle kunna bli bättre.." i magen hela dagarna.
Lördag.
Men det är dagarna som idag man är glad att bo i Stockholm. När solen ligger på och man tar en promenad till Slussen, vandrar längs vattnet och tittar på svanarna som simmade omkring (på behörigt avstånd, självklart, ni känner mig), en kik in på Stockholms stadsmuseum och sedan Götgatan upp för att avsluta med en Chailatte på Tully's. Det låter lite töntigt, men på något vis ligger det en Lars Winnerbäcklåt och gnager som ett soundtrack långt bak i huvudet, på ett lite melankoliskt men hoppfullt sätt.
To top it off så tog vi tunnelbanan hem, åkte rullband inne på Daglivs och trängdes med sura tanter, köpte pesto, tomater och mozarella. Fick finbesök av John och Jossan som åt middag med oss för att sedan avrunda kvällen med lite kortspel och en filt i soffan med V for Vendetta på TVn.
Sedan är vi framme vid nu, då det är dags att stänga av datorn och släcka lampan.
Fortfarande med den molande känslan av prestationsångest i magen..
Tvättdag
Det betyder ungefär att jag och Elin glider runt i våra absolut trasigaste och fulaste bomullstrosor, utan strumpor och väntar på att tvätten ska bli klar, så de snygga och hela blir rena igen (det är i dessa dagar jag förstår dig, Lotta, det kan inte vara lätt att ha alla dina fina trosor här, även om jag vet att du har andra förutsättningar..)
Men det är inte här vi slutar.
Nu när Elin har dragit sig iväg till friskis och lämnat mig att slänga in den första tvätten, det är då de riktiga tvättkläderna kommer fram.
Jag rotar fram min pappas gamla, trasiga band t-shirt med trycket "Stoneage Romeos" på ryggen, dock har de flesta bokstäverna fallit bort och i stället så står det "Sto e Ro" med en viss antydan till att andra bokstäver en gång i tiden funnits där. Sedan rotar jag fram mina trasiga tights och sätter upp morgonfrillan i en tofs, ställer in rockklassiker på radion för att komma i rätt stämning och slänger IKEA-kassen över axeln och vandrar mot tvättstugan..
FYI
Håkan älskade Hellström
Jag tycker dock att Håkan är värd ett helt eget blogginlägg och jag vet att Elin håller med mig.
Jag och Elin började dagen med att gå och äta gratisfrukost på hotellet jag jobbar och samtidigt diskutera Håkan Hellström konserten som utspelade sig under ett par öldimmiga timmar i fredags kväll. Detta innebar för oss att varje låt han spelade var som riktigt mycket kärlek med tusen fjärilar i magen och vi lät den 14åriga hormonstinna tonårstjejen inom oss hoppa och skrika utan att ens reflektera över omvärlden. Det var knappt så att den två meter långa mannen som stod med sin ryggtavla rakt upp i ansiktet på mig inte spelade någon roll, så länge jag hörde.
När sedan Kärlek är ett brev skickat tusen gånger och Nu kan du få mig så lätt kom med inte allt för långt avstånd från varandra höll nog både jag och Elin tillbaka en tår.
Det var inte meningen att få detta att låta som någon slags recension men jag kände att någon mer utförlig förklaring var tvungen att komma upp här på bloggen.
Det gör alltså absolut ingenting att både jag och Elin går runt och tappar rösten vartannat ord för det var det verkligen värt.
Svar ja
Håkan Hellström var precis så bra som väntat.
Elin kommer hem idag.
Ikväll är det Beck.
Daniel är bakis och hans vän Py har berättat galna fyllehistorier, som jag älskar.
Grey's anatomy på tv.
OCH
Nu kommer det, det efterlängtade klippet. Den underbara reklamen. Den är genial, den är fulländad. Helt perfekt!
Skratta med mig, skratta hjärtligt och högt och tänk på Bosse!
