Jag är Seinfeld idag
Har ni tänkt på hur folk svarar i telefonen på tunnelbanan/tåget/bussen?
Det finns åtminstone tre olika intressanta telefonsvarar-typer (inte telefonsvarare som maskinen) som jag upptäckt i mitt flitiga kollektivtrafiksutnyttjande, och dom är:
Den något äldre kvinnan
Ses oftast med en Nokia 3310, kanske med något "fräsigt" skal som hon fått i julklapp av vänninan julen 02. När ringsignalen ljuder (oftast the entertainer, i en öronmördande monoton version) märker hon inte att det är hennes telefon som ringer förrän efter tiden det tar för tre dynastier att dö ut. När hon då plockar fram telefonen låter hon det ringa en stund, kisar med ögonen och sträcker ut telefonen från kroppen, som om hon tänkte ge den till den som sitter mittemot, och
- här kommer det som verkligen är den något äldre kvinnans signum -
spänner pekfingret på den hand som inte håller telefonen utsträckt, och i en rörelse som börjar i brösthöjd, låter hon pekfingret segla ut och landa på "svara"knappen på telefonen. Den andra armen är fortfarande utsträckt. Sedan svarar hon.
Tjejen i fönstret
Egentligen borde hon inte vara med på denna lista, eftersom det var själva svarandet jag skulle fokusera på. Tjejen i fönstret svarar nämligen aldrig, för hon pratar redan i telefon, hela tiden, dygnet runt. Man tror först att hon sitter ihop med fönstret, eftersom hela hennes kropp har kontakt med det, från det hårsprayade rufset på huvudet till de korslagda benen. Först tror man att hon sover, sedan svarar hon helt plötslig på en fråga som personen i andra änden ställt. Men ser inte vilken telefon hon har dock, pga håret och hennes ihopkurade (sov)ställning.
Alfahannen
Uuuuuuuu, det går rysningar i hela kroppen på mig. Alfahannens karaktär kännetecknas av en flashig mobil, helst en iPhone, som har en förhållandevis tråkig ringsignal i jämförelse med telefonens skrytvärde. Typ en spansk gitarr som spelar nån liten trudelutt. Alfahannen tar upp telefonen och kollar på den en stund (se Den något äldre kvinnan) men till skillnad från henne kollar han inte på sin telefon för att hitta "svara"knappen, utan för att alla ska få en möjlighet att kolla in hans mobila vrålåk. Svarsproceduren är í mitt tycke intressant, då alfahannen svarar (med tummen på handen som håller i telefonen, till skillnad från Den något äldre kvinnan) och sedan drar telefonen i en halvcirkel runt huvudet, som om han ville sprida väldoft från sin iPhone, för att sedan låta handen landa vid örat, med armbågen pekandes rakt ut. Han svarar något, aldrig sitt namn, och lägger sedan av ett bullrande, hjärtligt skratt som hörs till haparandas norra förorter.
Är det nån av dessa tre telefonsvarartyper jag HATAR så är det alfahannen. Någon som håller med?
/Seinfeld
jag är tjejen. Jag ÄR tjejen. herregud. piiiiiinsamt.
jag tycker att du är humor lotta. humor = seinfeld?
Rebecca! Säg åt din rumskamrat! Jag har en iPhone och jag skrattar inte när jag svarar! Jag har jämt lurarna i så jag trycker bara på den lilla svarsknappen på sladden och använder lurarna som handsfree. Då tittar alla på mig som jag vore en galen för att jag tillsynes sitter och pratar med min mp3-spelare..Inte kul!!! Det här är mobbing!
Och ja, jag har den spanska gitarren jag med, för det finns ju inga andra bra signaler i telefonen!!
Olof: Då är du inte alfahannen, utan tjejen i fönstret. Med en touch av alfahanne.
hahahahaha men du åker inte tunnelbana. Du åker buss. du är alltså en wannabe alfahanne, eller wannabe tjejen i fönstret med en touch av alfahannen. Bra va?
Jag åker INTE buss!! Jag åker tåg då och då, men inte buss! Jag kan inte läsa busstabellen.
