Blond och brunett, lätt som en plätt?

Va bra, tänkte jag när Rebecca kom hem från frissan i måndags. Nu är hon jätteblond och ganska korthårig, det vill säga inte ett dugg lik mig, alltså kommer ingen att tro att vi är syskon/tvillingar eller blanda ihop oss längre. Bra! För under Rebeccas och mina år tillsammans har det hänt ett flertal gånger att vi fått övertala folk att vi faktiskt inte ens är släkt. De har varit helt säkra på att vi åtminstone är kusiner eller att våra föräldrar haft lite väl roligt i sin ungdom... Men tji fick jag, ingen frisyr i världen kan visst skilja oss. Ett bevis på detta fick jag imorse när Daniel, vår roomie sen 2 månader(!!)  tillbaka, skickade ett grattis-sms till Rebecca istället för till det egentliga födelsedagsbarnet. Han skyllde på att han var morgontrött och förvirrad,  jag skyllde på gud och djävulen.

/ellablomman

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0