Kvarteret Skutan

Låt mig berätta (hänga ut) om en av kollektivets kvinnor, Malin Thunberg och gårdagkvällen.

Jo, efter vår 90talsnostalgi så satte jag och elin oss för att spela lite tp, gjorde detta i vanlig odning i godan ro och hann varva ner inför sängdags så att säga. När detta är parti är slut så säger Elin godnatt och drar sig tillbaka. Personligen slänger jag på en platta Lars Winnerbäck och ägnar mig åt något så inovativt som en msn konversation.
Plötsligt hör jag hur Elin släpar sig ut i varagsrummet, tänker att förbannat, nu har jag väckt henne och vänder huvudet mot henne för att ta emot de verbala örfilarna. Men icke. Surprise surprise så har Malins goda vän Jessica ringt och väckt Elin i hennes skönhetssömn och sagt att någon måste möta Malin vid fridhemsplan om en kvart. Detta mumlar Elin trött till mig och går sedan tillbaka till sitt rum för att återuppta sömnen.
Jag suckar lättat över att jag inte väckt henne, utan Jessica, för att sedan börja fundera över vad Malin egentligen håller på med? Som vi kände till så hade de spelat boule, druckit öl också kom fram under kvällen. Två alternativ:

1. Malin är full och upprörd, så upprörd att hon behöver en axel att gråta på. Så upprörd att ingen i hennes sällskap kunde trösta henne, utan endast en kollektivmedlem. (Detta är alltså enligt mig det mest troliga alternativet)
eller
2. Malin är full, så full att hon inte hittar hem.

Förbannat! Tänker jag som redan känner kylan komma krypandes men tar ett stadigt tag om telefonen och bläddrar fram Malin i telefonboken. Vad har hänt? Det går måna signaler utan svar, så många att three is a magic number sången hinner gå om tre gånger. Jag lägger på och provar att ringa igen. Sången hinner gå om två gånger innan något, obs, NÅGOT svarar i andra änden.

-HEJ det är MASLSLIN.
-Hej malin, det är becca. Var är du?
-HEEEJ BECCA! det är becca!! Jag äsrr vid scchlusccchen. Du Becca, jag är scchåååå jääääfvvla full. Nån måååschte komma och hämta mig på fridhemschplan om..vänta, VÄNTA! Vad schtår det Schhofia? Hässcchelbyscchtrand om..ööhhh..tre minuter. BECCA! Du måschte hämta mig om exschakt åtta minuter.
-Okej, typ fem i halv?
-NEJ! Nej, om ÅTTA minuter, exschakt.
-Okej, Malin, jag kommer och hämtar dig om åtta minuter.

Jag kränger på mig lager och lager av kläder och kliver ut i kylan. Vid Västermalmsgallerian möter jag Malin och hennes goda vän Sofia. De skriker. De gormar som om det brann någonstans. De vinglar, kan inte prata. Sofia skriker om hur FETT ont hon har för hon ramlade i trappan, FETT ont gjorde det! Malin berättar att hon var så jäääävla bra på boule! Näe kontrar Sofia du sööög på boule! Ja, det gjorde jag ju fortsätter Malin, men Sofia var gryyyyyym på boule, alltså du skulle sett Becca! FETT BRA!
När vi kommer hem slutar Malin på golvet men en, enligt henne, bruten fot, hon ålar sig fram över golvet. Klagar över hur jävla ont hon har i foten och hur mycket hon älskar mig och Sofia. Sofia sitter i soffan tillbakalutad med en skål popcorn och säger varannan minut Alltså, Becca, det gjorde FETT ont det här! Jag ramlade i trappan och det gjorde FETT ont vetu. Malins sluddrande går över i grymtande och jag bestämmer mig för att sova. Släcker ner lägenheten och lägger mig i min säng. I soffan sitter Sofia i mörkret med en skål popcorn och äter. På toaletten ligger Malin och hulkar. Malin somnar på toaletten.
I morse berättade Malin att hon aldrig mer ska dricka alkohol, aldrig! Innan hon förvånat drar fram ett glas ur sin väska och konstaterar att det nog var den sista drinken hon tog igår.

För övrigt går mitt fönster inte att stänga ordentligt vilket förklarar kylan och nackspärren.
Ikväll är det ost och kex och idol med Ella Blomman, jag älskar kvalitetstid. Imorgon kommer Chrille med möbler och jag vill avsluta detta inlägg med att säga Välkommen Daniel.

/Bläck