Kvarteret Skutan

Som ni alla vet har jag ett, för det mesta, stilla stående jobb. 3,5 timma per dag där jag står och stirrrar ut i lobbyn på hotellet och hoppas att det snart kommer någon som jag kan tala med, vara trevlig mot, hälsa välkommen. Jag är ett proffs, jag har alltid ett leende på läpparna, skrattar år gästernas skämt, ser dem i ögonen och önskar dem varmt välkomna. När de sedan ätit färdigt och är mätta och belåtna så ser jag på dem igen, säger hej då och ibland så slänger jag även in ett "ha en bra dag!". Det skulle jag kalla proffsigt.
Nu är det så här att när man står 3,5 timma per dag på ett hotell som kan ta 400 gäster och det är 30 gäster som ska komma och äta frukost så är det inte speciellt roligt att stå där i kylan (ja, det kommer in kall is-luft utifrån varje gång dörrarna öppnas). Detta var fallet i förrgår och igår,  som plåster på såren så fick jag en korsordstidning av en snäll receptionist. Jag hade den lite fint liggandes vid sidan av mina gästlistor och skrev ett ord här och där när jag såg något bra. Men så fort jag hörde dörrarna öppnas eller jag hörde så mycket som något som skulle kunna vara steg från en levande själ så tittade jag upp och satte på mitt allra finaste servicemind smile.
Idag kom restaurangchefen till mig och sa att jag inte får ha den framme, en gäst hade klagat.
Tack och hej till min fina korsordstidning. Hej till koncentration på kyla och vad som skulle kunna resultera i sömn.
Men jag är inte bitter, ser det illa ut så gör det, så nu undrar jag: Är det någon som har förslag på vad jag kan göra nu?

Ikväll kommer Matilda hit, vi ska äta mat och snacka skit. Det ser jag fram emot.
I morgon kommer Camilla och då blir allt bra, som vanligt för en dag eller så. Jag längtar!!!!!!!!!!!!