Sommarskrik
Alltså, mitt hjärta blöder. Det är nog den finaste jag sett.
Alla som har varit snälla mot mig ska få många presenter
AAAAAAAAAAAH!
Jag kanske är den enda i nästan hela sveriget som inte är bakis idag? feeling kinda good though.
Sitter ute på landet med en ettåring hängades och slemmandes brevid mig på stolen som hela tiden stirrar upp på mig med sina stora blåa ögon. SÖTUNGE.
Midsommar spenderades alltså för mig på hemmaplan med tårta, gratis mat och lite drinks, det kändes helt okej, helt okej.
Så så är det med det.
Imorgon.
Imorgon flyttar jag mitt pick och pack 25 minuter västerut. Jag har i princip redan lämnat skutan med andra ord, jag har sovit min sista natt där och packat ihop nästan allt.
Imorgon följer mig alltså ett fullspäckat schema som innebär kungens kurva, tyresö, kungsholmen samt hässelby som slutstation. Imorgon kväll kommer Camilla på besök och då ska allt vara klart! Tro mig, det kommer vara klart.
Ja ja, så är det med det.
Detta var alltså mitt goodbye inlägg i skutans blogg. Jag lovar att komma på besök.
Hej då!
Reella tal ? !
Åh, en kul sak är ju att jag och Mallan ska gå på Where the action is imorgon! Hon har fått en biljett av sin chef för att hon är duktig på jobbet och jag köpte en till mig själv för att jag är duktig och anmäler mig till sommarkurser och pluggar kemi på egen hand... Hehe. Det kommer verkligen bli en fin dag imorgon för vi ska dessutom gå ut och käka innan vi drar till festivalen. Klara Käll har tittat ut en vego-thai ställe! MUUUUMS!
Off - denna dagen ett liv
Ingenting känns på riktigt och alla följer samma tråååååkiga mall. När man är ute och går är det aldrig någon som ler eller ens bryr sig om att man går brevid på trottoaren. Jag kan vara hur snygg som helst med nytvättat hår och allt, men inte fan är det någon som kollar för det! Nänä, hellre stirra rakt fram och låtsas att man går i sin privata tunnel där alla andra människor bara är skuggor. Den enda gången någon ler vänligt eller utbyter ett par korta fraser med en är då man ska köpa någonting , då blir det helt plötsligt en jävla glädjefest. Låt oss studera denna sekvens ur mitt liv som dels visar hur stockholmssäljare är lite för coola för sitt eget bästa och hur jag under min tid utan nya bekantskaper totalt glömt bort hur man konverserar som en normal människa:
Beyond Retro 8/6 kl15:00, jag köper en byxdress och hårspännen:
Manlig säljare: Har du hört talas om "hrm hrm"? (Syftar på låten som nyss började spelas i butiken)
Jag: Nej, dem känner jag inte till. (Ärlighet varar i längden tänker jag, skulle lika gärna kunna sagt JA, BÄSTA för han hade ju ändå inte brytt sig)
Manlig säljare: Nehe, det är det BÄSTA BANDET i världen, är jättecoola och har mustascher.
Jag: Jaha, mustasch är ju bra! Alltså, en såndär (Jag pekar på min överläpp. Plötsligt ser jag att säljaren har en egen tuss under näsan och skäms lite för jag vill ju inte att han ska tro att jag raggar på honom.)
Jag: Alltså, det finns ju ett band som heter Mustasch också. Ehe. (Jag går)
Åter till ämnet. Stockholm känns just nu lite pissigt och jag längtar efter lite glada nya friends. Det är absolut inget fel på dem jag har, tycker att det är skitkul att så många är och hälsar på oss just nu, men ändå. Det enda som känns halvt positivt är Stockholmarnas valresultat, den bra halvan är såklart att miljöpartiet fick många röster. Den sämre är väl att rikemanspartiet moderaterna toppade, och då är vi ju där igen, PENGAR är tydligen det som spelar störst roll i knugens näste.
/ellablomman
Verkligheten hinner (knappt) ikapp.
Jag har nu gjort raka motsatsen och är inne på ett 17dagars jobbpass och har fortfarande en liten lätt ångestattack över att jag efter det ska vara ledig i fyra dagar, då hyran snart höjs och vuxenpoängen redan räknas. Detta är baksidan med att vara extraanställd. Förlåt, kära vänner, för detta och om jag skulle försumma er på något vis så slå mig i huvuet och säg åt mig på skarpen, men ha gärna en uns förståelse också.
Som att det inte vore nog med detta 17dagarspass, så ska jag flytta snart. Detta betyder samma procedur som senast detta hände. Inköpslista, IKEAlista, matlisa, komihåglista, fixalista och jag är så otroligt rädd att missa något.
På detta ska man ha en budget också, och då är vi alltså tillbaka på pengajobbfrågan.
Det är en mycket ond cirkel, det här, och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur den och fortfarande kunna ha ett liv, betala hyra och räkningar och dessutom ha råd att äta mat.
Herre min gud i himmelen, nu får du gärna hjälpa till.
Hemska lilla jag
Förra helgen på mors dag var jag i Örebro, men såklart var jag bakis och oförmögen att ens tänka på något annat än mina egna synder så min kära mor fick snällt sitta och gråta på en liten pall i köket UTAN uppvaktning. Pluttan. Men nu ska jag allt göra bra ifrån mig och komma hem för andra helgen i rad men nu med kramar och paket. Man måste ju göra vad man kan nu när konkurrensen är om moderskärleken ökat i och med Hugos ankomst. Hujedamej.
/ellablomman
MAAAAD
Igår när vi satt på bussen på väg hem efter en helg av totalt jävla utflippade och störda äventyr så uttalades orden "nu när vi har haft en så himla fantastisk helg, kommer det slå tillbaka? får man ha en så bra helg?" (Jo, just det, matilda tvättade håret med hundbalsam också, det är sant!) och det var bara en tidsfråga tills helgen skulle börja slå tillbaka för min del.
Klockan 1930 befinner jag mig på jobbet, första dagen jag ska vara med och hjälpa till i puben jag måste prestera prestera prestera men min kropp sa raka motsatsen. Den bad mig snällt att snälla snälla snälla gå och sova eller börja gråta hysteriskt eller få någon form av stark reaktion på något, dessutom hade jag hemskt ont i kroppen.
Det första jag får veta är att vi ska ha en grupp fransmän, de väääääägrar att prata engelska. De tittar oförstående på mig och säger något på franska som jag inte förstår, jag ler lite och går in i köket och slår huvudet några gånger i väggen i ren frustration. Puben blir fullsatt och vi sitter i skiten, på riktigt. Min första dag, jag är major bakis och supertrött och jag springer som ett jävla djur hela kvällen. Svetten rann längs med ryggen. Min chef uttalar de hemska hemska orden "det vore bra om du stannade till stängning". 23.00 alltså. Jag skulle jobba frukost dagen efter.
Ja ja.
Jag sa att det var lugnt och efter ett tag så kom hon till mig och sa att "du kan väl börja förbereda för stängning? Ta bort disken och så."
wiiiiiiiiiiiiiiiiiii skriker den enda hjärncell som är vid någon form av medvetande. Jag börjar långsamt långsamt rulla vagnen med säkert hundra tallrikar eller mer på mot disken näääär....
KRASCH BOOOOM BAAAANNGGGGGG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
50% av tallrikarna når golvet och det låter, det dånar och alla tallrikar som föll gick i en miljard små bitar och alla skrattar mig rakt upp i ansiktet. HAHAHAHA skriker dom och pekar. Jag ville dö. Jag slutade 23.30 för att börja 06.30 imorse.
On top of this, solbrännan svider som knivar mot huden, jag har suspekta blåmärken över kroppen och dessutom små skärsår efter porslinet jag hade sönder.
Så, jag skulle nog vilja säga att det slog tillbaka. Ja.
