Att dö lite

Ja alltså, det vore ju rätt skönt att bara dö lite. Sova bort ett par veckor och sen vakna och göra en nystart. Right?
Nej, men mina två senaste dagar har präglats av bakisfylleångest och flashbacks som gör att denna ångest bara håller i sig ännu mer. Då är det trevligt när man talar ut och vill ha stöd, att man blir utskrattad! Just fint det.

Ja, och skutan har besök av lillasyster Daniel och hennes två vänner, det gillas! De ska ut och dansa ikväll medan en annan ska jobba och slita lite. (Tur egentligen för annars hade jag troligen vaknat med extrem dubbelångest imorgon och börjat skära mig i handlederna)

Inte nog med att jag har bakisfylleångest för andra dagen i rad utan är dessutom drabbad av en dödlig allergi som small till och gör att jag går runt och tror att jag drömmer (vilket i och för sig skulle vara trevligt).

Summan av kardemumman, jag har ångest, ont i varenda vrå av kroppen, vätskor av olika slag som rinner ur varenda öppning i ansiktet som inte är tillproppad och nyser 50 gånger i minuten.

Så, nu har jag spytt lite galla på världen genom bloggen. Nu känns det lite bättre.
Sååå..är det någon som skulle vilja vara jag för ett tag och typ styra upp mitt liv lite? Någon? Ingen?
Nähe. okej.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0