Denna vardag, denna värld.
Jag vill börja med att tala om att min stulna, rosa, vackra cykel har kommit tillbaka. Den står nere på gräsmattan i all sin glans med båda mina lås låsta.
Bara så ni vet så har den vart borta i ungefär tre månader nu, jag tror att det är ödet.
Med tanke på att jag många gånger tänkt slänga nycklarna med tankarna att den aldrig kommer tillbaka, men sedan ändrat mig då något hopp inom mig kanske skrek till lite och sa åt mig att spara dem.
Och jag målade naglarna för några dagar sen, i samma färg som cykeln.
Jag tror att detta är en fråga som Freud skulle finna intressant, typ finns cykeln på riktigt? Är cykeln en hallucination? Finns människor EGENTLIGEN? Herregud. Det kanske är jag soim käkat någonting konstigt och börjar inbilla mig saker.
Jag spenderade just cirka en timme i telefon med Freuds avkomma som hade lyssnat på Harry Potter och trodde att någon hade dragit en Alohomora på cykeln för att sedan använda den och ställa tillbaka den.
Är det någon som har en annan teori? I mitt huvud så går inte stulen cykel ihop med det faktum att den kommit tillbaka med alla lås låsta och ser helt oanvänd ut. Någon? Berätta i så fall gärna era teorier, detta kommer jag grubbla på under en längre tid..
Igår var jag på teater skulle jag också vilja inflika. Vi såg Mellanrum av Jonas Karlsson med Johan Rheborg (som jag senast såg i Kenny Starfighter vilket gjorde att vissa tonfall innebar att jag (ensam) brast ut i skratt). Detta följdes lite trevlig upp av häng vid vattnet vid slussen.
Helst skulle jag vilja att ni hade läst detta inlägg till tonerna av Bear Quartets Tuna som jag försökte youtubea fram, den fanns inte tyvärr. Ni som har spotify, do your thing.
VA? Jag sitter här som ett frågetecken. Hur fan går det ihop? Blev inte cykeln stulen utanför ditt jobb? Är det dina lås?
Näe...
det går inte
Skämtar du med mig?
Du kanske trodde att du cyklade till jobbet men egentligen så lämnade du cykeln hemma. Det är det enda tänkbara alternativet. För om någon nu skulle ställt tillbaka cykeln, skulle dom väl ändå ställt den där dom hittade den. Eller så är det den där läskiga snubben som smög efter dig i höstas som ligger bakom allting.
Eller skojar du med oss?
Va? näe jag förstår ingenting
är cykeln tillbaka?
Det är ett skämt
eller?
det måste fan vara ett skämt
Rebecca vafan. du får inte skriva sånt här. nu kan jag inte sova.
den här funderingen skiljer sig helt från föregående kommentarer:
hur ser den ut om den ser "helt oanvänd ut"?
jamenar... du har väl använt den?
är den skinande ny? eller är den bara inte mer sliten? hur hade du förväntat dig att den skulle se ut? lemlästad; utan däck och styre?
Kära Camilla.
Cykeln blev stulen hemifrån, stod inne på gården i all sin glans en natt när jag gick och lade mig. Dagen efter när jag skulle ta den vackra kreationen och trampa till jobbet var den till min förtvivlan borta.
Jag har inte fått ett livstecken, inte ett brev om vad den möjligtvis skulle kunnat vart på för äventyr eller så mycket som en glimt av den någonstans.
Nu står den där nere, inget av låsen var uppbrutna, båda nycklarna fungerar som de ska och den går precis lika bra att cykla på som den gjorde då (bättre nästan, det var snö då).
Några konstigheter? (ja, förutom hela denna bissarra historia och allt som hör den till) har jag fått med allt?
Du kan nå mig på telefon om du känner att du behöver prata med någon om detta.
Med vänlig hälsning
Din vän Rebecca
a men tack! du kände att det var så dags nu... jag har legat sömnlös inatt.
fast om du säger det så, så är det väl någon som råkat ta fel cykel. kul att den kommit hem. ett grattis är väl på sin plats.
