Kvarteret Skutan

Igår tog vi en (gratis) tripp till Gröna Lund.
Där såg vi döden i vitögat.
Vi åkte fritt fall.

Detta kan ju för vissa ses som en living on the edge upplevelse som ger dem ny ork till livet (?).
För mig medförde det dödsångest och posttraumatisk stress.
VET NI HUR HÖGT DET ÄR?
Vi stod i kön innan och det var frasen som ständigt kom ur min mun, men jag skulle fan åka. Det är ju gratis och jag hoppades på att det kanske skulle ge mig en liten boost och att jag glatt skulle studsa där ifrån efteråt, fett nöjd med vad jag åstadkommit.
Men nej, vi satt brevid varandra och på vägen upp tänkte jag att "vi har ju tur, som får utsikt över Stockholm på så hög höjd". Jag blundade och skrek hela vägen upp. Öppnade ögonen och insåg att detta blir nog min död. Vi dinglade alltså med benen ut i ingenting på den högsta fritt fall i hela europa. Brevid mig satt Lotta och peppade med "okej okej okej okej okej, ta hand om er om vi inte ses igen, jag älskar er och det var kul att lära känna er" och Elin satt på andra sidan och skrattade hjärtligt.
Vi hade räknat sekunderna (skunden?) det skulle ta och åka ner och tyckte inte det var så farligt.
Det kändes som en hel evighet, en livstid.
Skriket satt i halsen och jag var helt och fullt övertygad om att vi skulle dö.
När vi sedan skulle sätta ner fötterna på marken och jubla av glädje så skakade jag i min kropp och blev sjukt förvånad över att benen ens höll att stå på.
Jag skakade i fem-tio minuter efter denna nära döden upplevelse och var mer tacksam över att leva än nöjd över att ens ha åkt den.

Men vi gjorde det. Herregud. Vi gjorde det verkligen. Vi är ju hela jävla sinnessjuka och dumma i huvudet på alla sätt och vis.

Lyckligtvis så kommer denna dag att innehålla stora mängder vin utomhus som förhoppningsvis gör att vi glömmer detta.
Men som sagt, jag lider ju numera av posttraumatisk stress, så mardrömmarna är väl bara att vänta inatt! (Ja, jag ställde diagnosen själv. Jag kände att jag har de kunskaperna)


Tack och hej.

Det var en brutal förfest som ägde rum i skutan igår.
Lotta är tillbaka. Min älskade Lotta.
Det var galen brainstroming på låtar, mat och kopiösa mängder vin.
Vi drog oss vidare och hamnade på ett hak på söder där valen stod mellan Fashing, Debaser och 80's.

Vi valde 80's.

Jag förväntade mig en skråla-med-till-madonna-like-a-virgin-dansa-som-en-galning kväll.
Jag kände igen en låt under hela kvällen och det var: Personal Jesus.
Jag och Matilda drack vodka shots och jag slutade reflektera över vilka som egentligen befann sig runt oss. Vi seglade som de falkar vi var runt på dansgolvet och viftade med armarna.

Idag är Lotta sjuk, stackarn, och ligger inne i Elins rum och gnyr lite ynkligt och Daniel kollar på, vad jag förmodar är, Robinson och kommer med små utrop så som: va?! nääääää. jaaaa! ibland.
Själv sitter jag på golvet i vardagsrummet och försöker komma på ett soundtrack till den här dagen.

Hittills har det senaste dygnet präglats av Beyoncés Halo och Bo kaspers orkesters Dansa på min grav men just nu sitter jag också och överväger Bloc partys I still remember. Ingen av ovanstående titlar på grund av låtens innebörd utan rent av hur hjärtskärande de är.


För dig med Lars Winnerbäck börjar också krypa sig på.

Ja nog är det påsk alltid.

Gårdagen spenderade jag dels i en park med bakispartiet bestående av:
konstig kvinna med grön färg utsmetad i ansiktet och håret med en keps i pannan
baccus med ögonen i knäväcken
bamse
konstig man i röd kostym
och ghandi med flera.
Dels på kajen vid slussen med en kaffe i handen och en johan brevid mig för att sedan fortsätta tillbaka ut till the crimescene i saltsjö duvnäs för att förtära kanske den godaste middagen jag ätit på länge. Bordet fylldes av röror av olika slag som matilda har hemliga recept på, en supersallad med superdressing, ost, fikonmarmelad osv osv. Ni fattar grejen.
Kvällen fortsatte med att vi slängde oss i soffan åt varsitt håll med superglassen värdinnan hade komponerat ihop och en kopp kaffe vid sidan av med Garden State på TVn (som vi nästan begått ett brott för att få tag i).
Efter detta kände vi att det vore ren tortyr att sätta på en film till och gick och sov.

Vi vaknade med nerdragna rullgardiner och gissade vädret. Jaa, tänkte vi, det ser ut som det är mulet, det är så vitt ljus.
Vi drar upp gardinerna och glad fucking påsk! Solen står högt och det är vindstilla.
Vi förtärde efter detta en fantastisk frukost på verandan och solade tills svettlukten blev outhärdlig och jag åkte hem.
Med tanke på det fina vädret så vandrade jag dessutom hem från slussen. Ja, svettlukten blev här mer påtaglig.

Nu sitter jag här och luktar desto godare efter en dusch, en liten stund i skuggan samt en mirakelparfym och väntar på min familj som antagligen anländer om en-en och en halv timme. Jag väntar och väntar och tänker att jag ska bli bortskämd med god påskmat och massa godis idag.

Allt som allt då, så skulle jag vilja påstå att jag nästan är lite fööör nöjd med det senaste dygnet.

Leave vadå? Jo, jag och Hela blomman lämnar skutan för ett par timmar i påskens och maskeradens tecken.

Det är sant.

Ikväll kommer de lyckligastes ögon mötas av världens sötaste sailor med tillhörande fiskmås.
Dom lyckliga kommer smälla av och falla till våra fötter och kyssa dom. Så söta ska vi vara.

Prepare yourself, ni lyckliga.



p.s jag laddar med att lyssna på lämpliga Seagull med shout out louds. Love. d.s

Idag är jag förbannad, så jävla pissförbannad. Och så kliar det i ögonen. Så håll er fucking undan!!!!!!!!!!!!

Observera kategorin.

11 dagar!!