Loungen
Med svullna och röda ögon somnade jag, utan att ha satt vidare planer i verket.
Dock betraktar jag kvällen som mycket lyckad och trevlig ändå och jag måste erkänna att jag är glad att jag sov när Malin åt upp camillas cheeseburgare. All hell breaking loose, verkar det som. Förståeligt, förståeligt.
Och hör och häpna, vem dyker upp i våran dörr utan någons vetskap med ett stort leende och vacker nuna? Jo, mina vänner, KARIN BRATT! Kvinnan som ju ska vara i frankrike och äta baguetter och löksoppa stod i vår dörr och i och med att jag ju druckit ett par öl funderade jag på om jag hallicunerade (om det är möjligt av öl?) Jag blev så fantastiskt glad att jag höll på att börja gråta, Elin började gråta. Så vi tackar djupt för denna surprise, det gjorde kvällen.
Ja, nog om det.
Idag har vi en agenda som ser ut som följer:
-Lotta flyttar. Åt detta säger jag buhu och kommer nog gråta en skvätt vid väl valt tillfälle.
-Äta bakispizza i vanlig ordning.
-Adventsfika med extrema mängder lussebullar, julmust och knäck i kombination med Mamma Mia och tända ljus.
Nu ska jag återgå till Sunes Jul CD2 som spelas just nu, avsnitt julstädning.
/Bläck
p.s årebor: jag älskar er! d.s
olle
Olof, din kvinnliga motsvarighet kan du skåda i top model 16.00 på vardagarna. Sarah tror jag hon heter.
Olof kan förresten inte läsa busstidtabellen, det bådar gott.
Nästäppa och ångest
Jag kan börja att berätta om varför jag och sankt eriksterassen/bron inte är goda vänner. Inte i vinter.
För er som inte känner till det så börjar jag oftast jobba 06.30 på morgonen, ibland även 05.30. I stockholm är det ungefär 2 dec snö på gränsen till tö på vissa ställen och, i alla fall i den omänskligt tidiga stund jag går hemifrån, x antal minusgrader.
Okej, jag kan ta det. Jag kan gå hemifrån 06.00 på morgonen utan problem, inga problem alls, men, som Tony Irving sagt, så går dessvärre denna 20 minuterspromenad via sankt eriksterassen/bron och trots dubbla tröjor, vantar, halsduk, mössa och hörlurar som även de fungerar som ett skyddande lager för mina öron så blåser det så förbannat att mitt ansikte sakta men säkert domnar av. Det blåser så mycket och kallt att den lilla känsel jag har i ansiktet är sveda och stickningar. Därför är jag inte god vän med dessa två grannplatser.
I övrigt så har vår dag i Skutan bestått av diverse nödvändiga åtgärder för att trivseln och lugnet ska återställas och ersätta den stressade ångestladdade luften som kretsar omkring som ett svart moln en sommardag här (lotta flyttar, elin hatar jobbet, jag är trött, alla är trötta, det är stökigt, inga rena underkläder etc.)
Alltså, vi har tvättat på riktigt idag. För er som give a damn betyder "på riktigt" 3 maskiner svart 40, 1 svart 60, 1 vit 40, 1 vit 60 samt 1 med handdukar och 1 med lakan. Till den sammanlagda summan av 8 maskiner.
Sedan räknade vi ut matkostnader och gjorde ett smart kryssschema på vår tavla och till detta lägger vi till att ännu en sten lättade från mitt bröst när kontot bekräftade mina comhem och hyra överföringar. Ja, det känns mycket lättare nu.
Det var väl ungefär det som händer här. Nu ska jag masa mig ut till vardagsrummet, käka ett äpple och spendera kvällen med Ugly Betty.
Sen ska jag gladeligen skutta upp ur sängen 04.45 för att sedan skutta de ca 100 meter hem till min kollega för att sedan skutta över sankt eriksbron till jobbet.
Okej, jag vet att jag låter ironisk. Men jag gillar mitt jobb! Jag gör det! Snygga skjortor och trevliga människor.
/ Bläck
p.s mamma, can't wait tills du kommer hit! sushi på vårt sushiställe? Ja tack, du bjuder. d.s
värt att fira
Ikväll var det ingen som orkade laga mat. Hade det varit en vanlig afton hade snabbnudlar blivit räddningen för våra kurrande magar. Men nu är det ju ingen vanlig kväll ikväll utan kvällen innan löning och det är ju något som måste firas ordentligt, eller hur? Det tyckte iallafall vi och skrämde liv i våra blödande plånböcker, tog tunnelbanan till TC och världens bästa MAX restaurang för att svira järnet med burgare, pommes, läsk och cheesecake. Det kallar jag att hålla budget in på sista öret! 
Emils pappa, Madickens granne och luffare?
I detta nu
Supermänniskan finns inte än...
5 arbetsdagar kvar, nedräkningen har börjat.
Låt mig berätta..
Låt mig berätta (hänga ut) om en av kollektivets kvinnor, Malin Thunberg och gårdagkvällen.
Jo, efter vår 90talsnostalgi så satte jag och elin oss för att spela lite tp, gjorde detta i vanlig odning i godan ro och hann varva ner inför sängdags så att säga. När detta är parti är slut så säger Elin godnatt och drar sig tillbaka. Personligen slänger jag på en platta Lars Winnerbäck och ägnar mig åt något så inovativt som en msn konversation.
Plötsligt hör jag hur Elin släpar sig ut i varagsrummet, tänker att förbannat, nu har jag väckt henne och vänder huvudet mot henne för att ta emot de verbala örfilarna. Men icke. Surprise surprise så har Malins goda vän Jessica ringt och väckt Elin i hennes skönhetssömn och sagt att någon måste möta Malin vid fridhemsplan om en kvart. Detta mumlar Elin trött till mig och går sedan tillbaka till sitt rum för att återuppta sömnen.
Jag suckar lättat över att jag inte väckt henne, utan Jessica, för att sedan börja fundera över vad Malin egentligen håller på med? Som vi kände till så hade de spelat boule, druckit öl också kom fram under kvällen. Två alternativ:
1. Malin är full och upprörd, så upprörd att hon behöver en axel att gråta på. Så upprörd att ingen i hennes sällskap kunde trösta henne, utan endast en kollektivmedlem. (Detta är alltså enligt mig det mest troliga alternativet)
eller
2. Malin är full, så full att hon inte hittar hem.
Förbannat! Tänker jag som redan känner kylan komma krypandes men tar ett stadigt tag om telefonen och bläddrar fram Malin i telefonboken. Vad har hänt? Det går måna signaler utan svar, så många att three is a magic number sången hinner gå om tre gånger. Jag lägger på och provar att ringa igen. Sången hinner gå om två gånger innan något, obs, NÅGOT svarar i andra änden.
-HEJ det är MASLSLIN.
-Hej malin, det är becca. Var är du?
-HEEEJ BECCA! det är becca!! Jag äsrr vid scchlusccchen. Du Becca, jag är scchåååå jääääfvvla full. Nån måååschte komma och hämta mig på fridhemschplan om..vänta, VÄNTA! Vad schtår det Schhofia? Hässcchelbyscchtrand om..ööhhh..tre minuter. BECCA! Du måschte hämta mig om exschakt åtta minuter.
-Okej, typ fem i halv?
-NEJ! Nej, om ÅTTA minuter, exschakt.
-Okej, Malin, jag kommer och hämtar dig om åtta minuter.
Jag kränger på mig lager och lager av kläder och kliver ut i kylan. Vid Västermalmsgallerian möter jag Malin och hennes goda vän Sofia. De skriker. De gormar som om det brann någonstans. De vinglar, kan inte prata. Sofia skriker om hur FETT ont hon har för hon ramlade i trappan, FETT ont gjorde det! Malin berättar att hon var så jäääävla bra på boule! Näe kontrar Sofia du sööög på boule! Ja, det gjorde jag ju fortsätter Malin, men Sofia var gryyyyyym på boule, alltså du skulle sett Becca! FETT BRA!
När vi kommer hem slutar Malin på golvet men en, enligt henne, bruten fot, hon ålar sig fram över golvet. Klagar över hur jävla ont hon har i foten och hur mycket hon älskar mig och Sofia. Sofia sitter i soffan tillbakalutad med en skål popcorn och säger varannan minut Alltså, Becca, det gjorde FETT ont det här! Jag ramlade i trappan och det gjorde FETT ont vetu. Malins sluddrande går över i grymtande och jag bestämmer mig för att sova. Släcker ner lägenheten och lägger mig i min säng. I soffan sitter Sofia i mörkret med en skål popcorn och äter. På toaletten ligger Malin och hulkar. Malin somnar på toaletten.
I morse berättade Malin att hon aldrig mer ska dricka alkohol, aldrig! Innan hon förvånat drar fram ett glas ur sin väska och konstaterar att det nog var den sista drinken hon tog igår.
För övrigt går mitt fönster inte att stänga ordentligt vilket förklarar kylan och nackspärren.
Ikväll är det ost och kex och idol med Ella Blomman, jag älskar kvalitetstid. Imorgon kommer Chrille med möbler och jag vill avsluta detta inlägg med att säga Välkommen Daniel.
/Bläck
Jag är Seinfeld idag
Har ni tänkt på hur folk svarar i telefonen på tunnelbanan/tåget/bussen?
Det finns åtminstone tre olika intressanta telefonsvarar-typer (inte telefonsvarare som maskinen) som jag upptäckt i mitt flitiga kollektivtrafiksutnyttjande, och dom är:
Den något äldre kvinnan
Ses oftast med en Nokia 3310, kanske med något "fräsigt" skal som hon fått i julklapp av vänninan julen 02. När ringsignalen ljuder (oftast the entertainer, i en öronmördande monoton version) märker hon inte att det är hennes telefon som ringer förrän efter tiden det tar för tre dynastier att dö ut. När hon då plockar fram telefonen låter hon det ringa en stund, kisar med ögonen och sträcker ut telefonen från kroppen, som om hon tänkte ge den till den som sitter mittemot, och
- här kommer det som verkligen är den något äldre kvinnans signum -
spänner pekfingret på den hand som inte håller telefonen utsträckt, och i en rörelse som börjar i brösthöjd, låter hon pekfingret segla ut och landa på "svara"knappen på telefonen. Den andra armen är fortfarande utsträckt. Sedan svarar hon.
Tjejen i fönstret
Egentligen borde hon inte vara med på denna lista, eftersom det var själva svarandet jag skulle fokusera på. Tjejen i fönstret svarar nämligen aldrig, för hon pratar redan i telefon, hela tiden, dygnet runt. Man tror först att hon sitter ihop med fönstret, eftersom hela hennes kropp har kontakt med det, från det hårsprayade rufset på huvudet till de korslagda benen. Först tror man att hon sover, sedan svarar hon helt plötslig på en fråga som personen i andra änden ställt. Men ser inte vilken telefon hon har dock, pga håret och hennes ihopkurade (sov)ställning.
Alfahannen
Uuuuuuuu, det går rysningar i hela kroppen på mig. Alfahannens karaktär kännetecknas av en flashig mobil, helst en iPhone, som har en förhållandevis tråkig ringsignal i jämförelse med telefonens skrytvärde. Typ en spansk gitarr som spelar nån liten trudelutt. Alfahannen tar upp telefonen och kollar på den en stund (se Den något äldre kvinnan) men till skillnad från henne kollar han inte på sin telefon för att hitta "svara"knappen, utan för att alla ska få en möjlighet att kolla in hans mobila vrålåk. Svarsproceduren är í mitt tycke intressant, då alfahannen svarar (med tummen på handen som håller i telefonen, till skillnad från Den något äldre kvinnan) och sedan drar telefonen i en halvcirkel runt huvudet, som om han ville sprida väldoft från sin iPhone, för att sedan låta handen landa vid örat, med armbågen pekandes rakt ut. Han svarar något, aldrig sitt namn, och lägger sedan av ett bullrande, hjärtligt skratt som hörs till haparandas norra förorter.
Är det nån av dessa tre telefonsvarartyper jag HATAR så är det alfahannen. Någon som håller med?
/Seinfeld
Den positiva attityden
Denne Daniel är en vän till skutans egen Lotta, denna man är en person som imorgon kommer att få komma hit, inspektera lägenheten, godkänna den och sedan grillas av mig, ja, mig, elin är inte hemma. Denna Daniel är alltså troligtvis Lottas ersättare under hennes tid som barnens afterskiledare. Så nu var det klargjort.
Jag vill nu återgå till det jag alltså planerat att blogga om denna kväll. Kollektivets kött och blod.
Som ni kanske förstått så spenderade jag min dag med att dammsuga, skura, städa badrum, diska, gå iväg med hundratals kartonger osv. Jag är väl lite av en pedant får jag erkänna och när jag når bristningsgränsen så är detta något jag gör med glädje. Ännu mer med glädje när både Elin och Lotta stiger genom dörren och säger "Vad gott det luktar!"
Det liksom värmer till lite i hjärtat och därför skänker jag er lite digital kärlek när jag nu reflekterar över det. Skulle gärna ge er lite kärlek personligen men vid det här laget så sover nog Elin och Lotta är på jobbet.
I övrigt har vi spenderat kvällen med vår bästa vän Youtube! Vi har haft 90tals nostalgi och tittat på allt från S club 7 och backstreetboys till 24 karat och 100 kilo godis. Vi är alltså jag, elin och lotta, då det ska tilläggas att malin inte är hemma. Var är malin tror ni? Malin är och spelar boule! Ja, ni ser rätt. BOULE!
Nej, nu ska jag borsta bort min äckligt vitlökiga andedräkt och läsa lite picadilly cirkus. Eller spela the sims.
Soptippen
Punkt ett på listan är självfallet att jag fått jobb! Som ett mail kom det flygande till mig genom cyberspace. "Vill du börja på torsdag?" Ja! Det vill jag! När ni nu ser på mig ser ni alltså en kvinna som jobbar som så kallad frukostvakt/frukostvärdinna beroende på dagen. För det mesta frukostvakt. Detta gör jag alltså på Elite Palace Hotel vid St Eriksplan.
Visst låter det flashigt? Nu ska jag avslöja en hemlighet. Denna tjänst går alltså ut på att i 3,5 timma per dag ta emot gäster och upprepa frasen "God morgon/Good morning! Vilket rum bor du i?/what room are you in? Välkommen!/Welcome!" Det finns två sätt att se på denna uppgift:
1. att det är världens mest stekiga uppgift, jag gör inget annat än detta medan tre stackars hårt jobbande frukostvärdinnor springer runt som skållade råttor.
2. att det är världens tråkigaste uppgift.
Jag ser det som en blandning, det är inte alltid roligt men det är ju tusen gånger bättre än exempelvis ett telefonförsäljarjobb ju, alltså jag är nöjd. Mycket nöjd.
Punkt två på listan handlar om att min far, lillasyster, faderns vän samt dotter till denne igår var här på besök.
Vi slets mellan två alternativ av aktiviteter för oss och barnen; Skansen eller Junibacken. Vi bestämde oss för Junibacken, något jag sent kommer glömma! Världens kanske bästa val! Vi spenderade alltså några timmar på Djurgården och Junibacken och mös omkring i allt från Alfons Åbergs hus till Villa Villerkulla och vi åkte tåg! Ett underbart välgjort och spännande tåg som tog oss igenom de flesta av Astrid Lindgrens sagor. Jag kände mig som fem igen!
En av de bästa sakerna som mötte oss när vi kom dig var en skylt med en text som sa något liknande "Besök Elsa Beskows värld på Junibacken". Vad som är så bra med detta är att alla Elsa Beskows böcker varit favortböcker till mig när jag var liten, allt från Tant grön, Tant brun och Tant Gredelin till Hattstugan har min stackars far tvingats läsa för mig, kväll efter kväll. Detta innebär att min fari princip är allergisk mot Elsa Beskow och alla sagor hon skrivit och varje gång jag bett om att få höra en har han svurit högt och bett mig länge att få läsa sunes sommar i stället tills han tillslut förstått att det är lönlöst och gett med sig.
Jag intalade Ellen att pappas favoritböcker är Elsa Beskows och hon lovade snällt att be pappa läsa dom varje kväll innan hon ska sova.
Rebecca vs Pappa 1-0.
Efter denna seger så rörde viss oss från Junibacken, i brist på annat att göra och på grund av den bitande kylan som drog i oss från alla håll bestämde vi oss för att ta oss hem till mig för lite kaffe och bulle!
Detta för oss utsökt in på punkt tre på listan. Soptippen till hem. När vi kom fram till Gjutargatan och tagit oss in i lägenheten så möttes vi liksom av en nästan frän doft av gamla sopor blandat med avlopp och det var disk och skit ÖVERALLT! Så ser det ut idag också. Fast med lite mer disk då. Vi har alltså mat från i förrgår kväll som står ihoptorkad på spisen, disk överallt, galet mycket smulor, dessa jävla kartonger jag tjatat om i hundra år osv osv.
Min far tyckte förresten att vi var mesar som inte vågat sätta ner handen i avloppet (kanske framförallt jag då) och tyckte att när denne Daniel kommer på besök kan ju han göra det. Men när pappa ändå var här tänkte han att okej, jag kan väl göra denna soptipp en tjänst, eller något i den stilen. Bad mig hämta diskhandskarna och en plastpåse. Reflekterade en stund över vilka sjukt omanliga diskhandskar vi har och rörde sig sedan mot badrummet.
Det gick ett par minuter sedan konstaterade min far att det inte sitter högst upp, detta är, som vi befarat, ett problem som endast går att lösa med sugpropp och kausticksoda. Wonderful!
Livet går ju trots allt detta vidare och i och med att jag kom hem igår för att finna att alla våra tvkanaler är borta så tänkte jag spendera dagen med att försöka städa undan allt detta, dammsuga, gå iväg med de förbannade kartongerna och köpa ytterligare ett kilo Gouda till. Måste bara vakna först.
Ha nu en fantastisk dag vänner, det kommer en bilaga med bilder från junibacken till er som efterlyst bilder men detta först när jag har fått dom på mailen.
Vi hörs snart.
/Rebban aka sopgubben
Kvarteret Filmskådisar.
HejsanHejsan
detta har varit en mycket lång dag kan jag berätta!
Jag, Lotta, Elin och Matilda har nu blivit filmskådisar!!!
oj! nu blev ni förvånade!! detta trodde ni knapast! men jag lovar det är sant!
vi har idag varit statister i en ny svensk skräck film.
detta må jag säga var ett mycke glamoröst jobb. vi satt i en kyrkbänk i tio timmar och fick hela 100 kronor för detta!
visst det var ju mycket väntan och omtagningar, så mer betalt hade bara varit överbetalt!
men vi fick ju också hänga med kändisar! som malin från saltkråkan och sexguden Jonas Malmsjö!
denna man gick hela dagen runt i en präst rock som man bara ville slita av och stirra in i hans glödande ögon och riva denna vackra kropp!!
och så har vi nog träffat världens mest störande och korkade människor! tydligen är ankan det nya svarta här i stockholm och statister har tydligen en egen sekt där dom lever på detta jobb och träffas om och om igen på nya inspelningar.
och kamerakåta människor med sneda glasögon ska man hålla sig borta ifrån!!
imorgon är det iallafall tillbaka till vassa eggen, för två dagar och sen hem till öret..... Hur ska detta gå??
nu när vi har blivivt frälsta så kanske de är tid för ett kyrkobesök på söndag?
yeah baby
I brist på annat och efter requests så kommer här nedan lite gamla bilder som camilla har tagit på den tiden då det begav sig!
SEXY jag och elin.
ett inlägg där alla omöjligtvis kan hänga med i svängarna, sorry
Just nu ligger jag i sängen och kollar på film, vet inte om den heter Semi-Pro eller inte, men det kanske är lika bra att jag inte uppger rätt namn eftersom den nog är väldigt olagligt nerladdad. Det gäller ju att passa sig nu så att man inte blir haffad som Paolo R. Fast då kanske jag också skulle få göra en egen film och inte behöva börja som statis i Psalm 21, det vore ju väldigt trevligt...
/ellablomman med flow
Yes
att äta ett kilo gouda i veckan
/ellablomman
Som hormonstinna ungtjurar?
"Men det är en tillbakablick!!!! AH!"
"Ja men år noll, vi kallar det så, var han ju bara liten"
"Ja men blablalba..."
Sen blev de plötsligt förvandlade till fightande superhjältar. Till slut sprack rebbans byxor när hon skulle göra en spindelmannenatack mot Malin, som svarade med att vara gollum. Så vitt jag förstår är hjältegrejen en lek de pubertala, finniga och hormonstinna lekte i nian, det där med att bråka om tvprogram gör de nog bara för att de inte har så mycket annat att oroa sig för. Jag önskar att jag också kunde vara så beskymmerslös just nu...
/ellablomman
Bra och dåligt
Men dagen har trots moln och värk varit mysig, tack vare rebban och en rad andra omständigheter. Vi har vareit över hela stan och inhandlat diverse pyssliga saker som vi ska roa oss med. Jag introducerade Rebban för cafét Tully´s vid slussen, och hon gillade det. Då blir jag glad, när nån tycker om det jag tycker om. Och dom spelade Joni Mitchell! Det är som att världssjälen ville att jag skulle må bra idag.
Vi har handlat ingredienser till vegetarisk lasagne som ska lagas i sann husmorsanda. Det kommer bli smaskens!
Och ikväll ska jag sjunga på Kulturama, kommer också bli smaskens (för mina ögon dvs. eftersom han-som-sjunger-som-Tingsek i min masterclass är en vacker man) och kanske även roligt och lärorikt. Förmodligen.
Joni Mitchell spelas i skutan, ska nog slänga mig i soffan och ta in henne i själen.
adios! /Lotta
fett örebro
én kväll i örebro sluitar ofta med trubbel. vafan reb och mallan dra till satin sådär. fett onödigt, cam vad gördu? sleep tight.
Orginal
Rapport från huvudlägret.
Här i skutan är det lugnt och skönt (eller det var lugnt fram tills elins feber försvann för tio minuter sen o nu springer hon runt o gör av med energin för hela dagen) Jag har dock tömt fridhemsplans apotek på förkylningsprodukter och jobbar för att få bort hela förkylningen innan gryning.
jag kan medela att mitt finger mår prima o jag ser fram emot kvällens val vaka!
heja Obama!
jag ska också meddela hur duktig och teknisk jag är! i denna lägenhet har dom från början haft en boxer, den har dom dock aldrig lyckats fixa så den funkar. Idag då när jag saknade min femma och helt plötsligt märkte att även trean var borta så fick jag någon slags panik och började dra i sladdar o trycka på knappar och några mer tekniska sätt. så nu kan jag medela att vi har ca 100 kanaler!!! wihii!!!!
nu vankas te och en lång kväll i soffan!
ha det bajsbra!
Såhär glada blev vi över våra 100 nya tv-kanaler
Som sig bör
SNART IGEN
toppen på sopen.
Härmed ligger toppen av min tumme på någon sopstation i stockholms området.
det var en hemsk olycka som inehöll mycket blod och kännslomässiga möten! jag stog på praktiken och hackade morot, allt gick bra o jag var lycklig men trött. Min handledare sa någonting roligt, och jag som duktig praktikant som gillar att fjäska vände mig då mot honom o skrattade mycket intresserande åt vad han sa. Problemet var bara det att jag slutade inte hacka fast moroten i stort sett var slut och tog då o hackade min tumme istället.
detta gjorde att jag i en kvart fick sitta o trycka för att få stop på blödningen, och när jag väl lyckats med det kommer en genialisk kock med den idén att jag ska ta tummen och trycka såret mot spisen o bränna det så jag slipper plåster.
jag inser dock att riktigt så macho är jag inte och struntar då i denna idé o får gå runt med nån konstigt badage istället.
Efter jobbet får jag då order att gå till apoteket och köpa nått att lägga om såret.
jag går till apoteket på kungsgatan och går fram till en apotekare och visar fram tummen, då apotekarn får en min som ser ut som att hon ska spy och vänder sig bort. det tog iallafall 20 minuter för att jag skulle få med mig en massa grejer som jag nu har fixat till detta med. så imorgon blir nog en bättre dag :D
Elin är sjuk och jag håller på att bli förkyld så vi har suttit hemma och tagit det extremt lugnt och kollat på livet i fagervik, detta måste jag säga är världens sämsta serie som man borde banlysa från tv för om svenska folket kollar på denna så kommer iq´n bara sjunka till botten!
hjälp oss hitta 5an! vi behöver den!
förövrigt tycker jag om stockholm!
ha en trevlig fortsättning så ses vi i vårt nästa liv kanske?
kära hälsingar Malin Stalin
Qournbullar och potatismos
/ellablomman
En perfekt helg, mama mia!
Att-flytta-hemifrån-sötma
Enligt min mening har helgen v.44 varit den absolut bästa någonsin. Det är riktigt skönt att rå om sitt eget hem där man bestämmer helt själv, eller iallafall bor med likasinnade som tycker att det är okej att äta frukost 13.00 en söndag och som varierar sin kost genom att beställa olika pålägg på sina pizzor.
Krogliv
I fredags var det lönepub med jobbet. Gratis öl och champagne i plastmuggar, najs! Först hängde vi på kontoret, delade ut lite priser osv. för att sedan ta en en taxi vidare till någon klubb. Det var roligast på kontoret, klubben var riktigt lam med tråkig musik, trodde faktiskt lite mer om utelivet här. Blev dock lite mer positivt inställd till krogutbudet efter lördagens besök på Little Persia på söder. Var där och tog en öl med Malin och Chrille, riktigt mysigt ställe med många coolingar att titta på.
Bio
Mallan och jag var och såg Mama Mima på rigoletto för en stund sedan. En riktigt skruvad film med världens bästa musik. Herregud va kändisarna tramsade, Meryl Streep och Pierce Brosnan flummade verkligen runt.
Denna vecka är Mallan och jag ensamma på skutan. (Okej, bilden är fin och förtjänar 2 publiceringar)
Imorgon ska jag jobba igen, men efter denna perfekt mysiga helg så kommer det inte vara något problem. Yeehaa!
Mitt öppna farväl
Ny Medlem.
Hej allihopa. Mitt namn är Malin Thunberg och jag är 19 år.
detta kanske för många är kännt? Men! som många nog inte vet så flyttade jag för en vecka in i kvarteret skutan.
här ska jag bo medans jag gör min 8 veckors praktik på den mycket exklusiva restaurangen Vassa Eggen.
jag tror att detta boende kan ge mig mycket erfarenhet för ett vidare liv, kanske i stockholm?
dock har jag lite tråkiga nyheter med. i fredags så blev vi lämnade av lotta potta, för nån dum semester i Spanien, Rebecca lämnade oss förra veckan för att åka till våran allas hemstad örebro, Och sist men inte minst..... Camilla Bergström flyttade igår ut från stockholm o hem till örebro!
så vad ska jag nu göra?
som tur är har jag haft Elin här och även hennes lille pojke, som vi senare idag ska vinka av innan vi går och ser den mycket omtalade filmen Mama Mia. som jag känner att om man ska bo här i sverige är det nog ett krav att se den.
snart kommer dom säkert ändra lagarna så det första steget mot att få ett svensk medborgarskap är att se denna film.
för övrigt har vi hittat vårt nya stammis hak där jag suttit både fredag och lördag o drukit öl.
så nu avslutar jag mitt första inlägg på denna blogg med en liten dikt.
hejdå camilla.
vad ska jag nu göra?
mitt hjärta kommer nog att trilla,
och detta kommer du att höra.
du kommer att höra när det trillar från tredje våningen,
och se hur det aldrig blir helt igen.
Tack och hej.
snart kan jag se dig!
p.s jag vet inte hur man fixa ny person så jag lånar elins så länge ;)
